Som ni har märkt så har bloggtorkan varit total här den senaste tiden. Inte för att det inte händer någonting, för det gör det hela tiden. Utan jag saknar helt enkelt inspiration att skriva.
Lägger dock inte ner bloggen utan den får finnas kvar för vem vet, en vacker dag kanske jag sitter här och knappar förbrilt på tangenterna igen.
Så kika gärna in någon gång då och då. Kanske finns en en liten hälsning här från mig till dig…..
Tills dess, ha en underbar sommar!!
Vem ska man tro på, tro på, tro på när….
I dag var jag till en snubbe för ännu ett utlåtande angående min fot. När han hörde att ortopedläkaren rekommenderat mig MBT- skor skakade han bara sakta på huvudet. Den här snubben var av en helt annan åsikt efter en undersökning av min fot, gång, stabilitet och balans. Det jag behöver först och främst är en stabil sko som är vridstyv. Till denna ska sedan en ortopedsula utprovas och formas till min fot. Dock tyckte han att jag vid vissa väl valda tillfällen skulle kunna använda MBT-skorna. Men då är det väldigt viktigt att jag anstränger mig och tänker på att jag använder dom rätt. Annars gör de mer skada än nytta.
Tyvärr var herrarna väldigt överens om att det för tillfället inte går göra något åt själva skadan. Och att cykling är den motionsform som sliter minst på fotleden. Båda två har också varit övertydliga med att “går du mycket så får du ont”. That´s it.
När det gäller vem jag ska tro på i skofrågan så kände jag verkligen att jag förstod hur snubben jag träffade i dag menade. Han visade och förklarade väldigt noga och pedagoiskt med en skelettfot. Just nu är jag också väldigt glad över att min arbetsgivare betalade mina 2500 kronors MBT-skor. Annars hade det känts oerhört surt.
Lite nervöst kändes det dock när jag skulle förklara för min arbetsgivare att jag än en gång på väldigt kort tid behövde nya arbetsskor. Att de ruggigt dyra skorna inte alls var så bra till min fot efter en andra åsikt.
När jag väl tog mod till mig att möta chefen öga mot öga berättade jag dagens nyhet plus att han fick läsa utlåtandet från den nya snubben. En kort tystnad uppstod. Jag väntade tålmodigt på en reaktion.
Chefen stängde dörren in till mitt kontor. Tittade sig vilt omkring. Greppade tag i ett skohorn och höll hotfullt upp det i luften en armslängd från mitt huvud.
-Skämt å sido, sa han sedan och sänkte armen. Du måste ju ha rätt typ av skor så köp nya. Men var noga och välj ett par bra!
Jag andades ut. Det gick ju smärtfritt. Vi har en bra chef och han är oftast väldigt medgörlig. Många gånger har han sagt att det han tycker är viktigast är att vi anställda mår bra. Mår vi bra så mår företaget bra. Klokt.
När chefen öppnade dörren för att gå harklade jag mig lite försiktigt och sa:
- Förresten vill du att jag kontaktar någon annan för ett tredje utlåtande om foten?
- NEJ sa han med ett flin och vände på klacken och gick.
Synd för en tredje kanske hade velat skickat mig på en 4 veckors rehabilitering någonstans i krokarna vid Medelhavet…..
När kroppen lever sitt eget liv och något händer som inte hör till det vanliga. Alltså, det man själv inte tycker är vanligt, men som drabbar många fler än vad man tror. Då slår den till. Hypokondrin.
I snart ett års tid har mina tankar vandrat fram och tillbaka om allt verkligen står rätt till med mig. Jag tänker alltid det värsta. Eftersom jag inte uppsöker sjukhus det första jag gör så går jag omkring och funderar, funderar och funderar. Till slut kommer jag till en gräns då jag liksom inte orkar mer. När all energi i depån tagit slut, då först tvingar jag mig själv att söka hjälp.
I dag var jag på sjukhuset och fick en grundlig undersökning. Det var inget allvarligt fel på mig. Prisa Herren vilken oerhörd lättnad. Med lite piller kommer mina besvär förhoppningsvis att lösa sig. Tänk hur man går och oroar sig alldeles i onödan i bland. Just nu har jag ont i varenda muskel som finns i kroppen. Spänningarna släpper allt eftersom och det känns som om jag skulle kunna sova fem dygn i sträck.
Jag känner mig helt slut, men någonstans inom mig känner jag något slår drar och sliter i mig. Är det verkligen möjlig? Kan det vara? Japp, det är shoppingnerven som vaknat till liv igen. Att gå till frissan skulle kännas kul. Jag känner hur livsgläjden spöar skiten ur oron som funnits inom mig allt för länge. Nu ska den bort. Banne mig.
Grabbhalvan har varit hos tandläkaren i dag. I augusti blir det tandställning. På natten. Tror han ser framemot att få ordning på sina bångstyriga tänder. För tillfället verkar han mycket nöjd och glad, men det är länge kvar till augusti.
Nä nu måste jag gå och vila ögonlocken en stund. Orkar inte hålla mig vaken längre. ZZZzzzzzzz snark.
Tänk att man knappt hann blinka innan denna helg var slut.
Lördagen tillbringades i Bergviken, Piteå. Där sonen spelade cup från tidig morgon till sen kväll. Killarna kämpade hårt och tog sig till final. Men där tog det tilll slut stopp. Sista matchen spelades klockan 21.30 och jag kan säga att de trötta killarnas muskler var stela och fötterna värkte. Kallt hann det också bli. Deras kämpainsater räckte till en silvermedalj och den var dom allihopa väl värda. Bra jobbat. När vi kom hem klockan 23 var det raka vägen i säng för vår fotbollskille. Han var så ruggigt trött och slut så det kändes nästan som att natta en liten urvriden trasa.
Söndagmorgon var vi alla sega. Tillslut lyckades jag och sambon kravla oss upp ur sängen. Vi gjorde ett tappert försök att väcka grabben, men vi gav upp. Han fick en ordentlig sovmorgon och den behövde han alldeles säkert efter gårdagen.
Efter frukosten hasade jag runt i huset för att försöka få det någorlunda städat innan kalas nr 2. Trots att jag hade flera timmar tillgodo började jag tvivla på att jag skulle hinna. Jag var så seeeeg att jag kände mig nästan sjuk. Men med en gemensam kraftansträngning lyckades jag och sambon ro en fuskstädning och ett kalas i land. Tillsammans är man stark.
Kevin var glad och mycket nöjd med kalaset. Att träffa kusiner som man inte träffar så ofta känns säkert lite extra kul och speciellt. Och den givna tystnaden som uppstår innan snacket lossnar känns så väl igen när man träffar någon som man inte träffat på ett tag. Lite nervöst kanske, men jättekul.
I morgon är det måndag igen och många har alldeles säkert en kort och härlig vecka att se framemot. Själv jobbar jag veckans alla dagar, till och med den knallröda torsdagen. Kristi himmelsfärds dag. Sen står det även andra saker på mitt veckoschema som jag absolut inte ser framemot. Däremot vill jag ha det bortgjort. Känns som om jag har en låååång vecka framför mig. Suck!
Vad var det jag sa! Veckorna rullar på i högt tempo och nu är helgen redan här igen. Kevin ska på fotbollscup i Piteå i morgon. Så det blir ingen sovmorgon här inte. Sedan spelas det matcher hela dagen lång. Blir det finalspel är vi hemma vid 22-tiden.
Vi hänger med även på denna cup. Även om vi tar ut svängarna lite och intar Luleå stad för en stund. Sambon är lite shoppingsugen och jag tänker inte stå i vägen.
Söndag blir det kalas nr 2. Och nu hoppas jag att det verkligen blir av denna gång. Känner mig lugn inför kalaset än så länge. Kommer varken städa ihjäl mig eller ställa till med något hejdundrande fika. Förresten hörde sonens farmor av sig och sa att hon hade bakat till kalaset. Det kom som en skänk från ovan eftersom jag inte hade bakat något mjölkfritt tidigare. Sedan blev jag ju sjuk och då är det inte så trevligt att baka in basilusker i fikabrödet. Därför kändes det lite stressigt och jobbigt att hinna med detta och då ringde hon i precis rätt stund. Och jag tackade såklart inte nej.
Ingen i vår familj har orken att fixa middag i afton. Tack och lov för att det finns hämtmat dessa gånger. I dag blir det pizza. Gott!
Nu börjar man äntligen vara med i matchen igen. Måste nog krypa till korset och säga att det förmodligen inte var någon halsfluss denna gång. Det känns bättre i halsen och febern är borta. Kvar finns lite hosta och huvudvärk lite nu och då. Denna helg har inte varit det minsta rolig för min del å andra sidan har ju inte vädret varit så förtjusande heller. Och roligt ska man väl ändå inte ha när man är sjuk. Nu längtar jag sannerligen efter sköna maj. Att få känna solens strålar bränna på kinden. Att få se när trädens knoppar slår ut och att få se gräset grönska. Grönt är skönt.
Sambon har sjåat på med vårt blivande biorum i garaget. Han har verkligen ångan uppe nu och när han har det är det bara att hålla sig undan. Så man inte hindrar honom i arbetet. Fortsätter det så här dröjer det inte länge tills rummet står klart. Jag har bestämt mig för att inte lägga mig i när det gäller val av färger och sånt i detta bio/spel rum. Vill sambon ha tips och råd kommer jag såklart att framföra min åsikt, men annars blir detta hans alldeles egna projekt. Det kommer alldeles säkert att bli jättefint i slutändan.
I morgon är det måndag igen. Men veckorna rullar på i rasande fart så innan vi vet ordet av det står helgen och knackar på dörren igen. Ha det bra!
Så här sista dagen i april är det mycket som kunde vara bättre. Det är kallt och snön yr ner från himlen. Jag jätteont i halsen och feber som kommer och går. Fick ingen hjälp från vårdcentralen i dag utan måste vänta och avvakta. Jag gissar på halsfluss, känner igen vissa symtom. Har tyvärr måstat avboka främmandet som skulle komma och välkomna våren med oss i kväll. Känns jättetråkigt, men vad gör man =(
På jobbet är det inventering idag. Får dåligt samvete för att jag är hemma och är sjuk. Nu måste mina arbetskamrater jobba längre i kväll, för ju fler man är desto fortare går det att inventera. Men har jag halsfluss vill jag ju inte smitta hela gänget heller. Dessutom ska man ju orka också.
Sonens kalas nr 2 ligger i farozonen. Måste ta mig en funderare på hur vi ska göra med det. Det lutar åt en förflyttning, även om grabbhalvan kommer att bli ruskigt besviken. Pratade med honom om det igår och han verkade ändå mycket förstående, trots att lite besvikelse sken igenom.
Det blev många planer som gick i kras denna helg, men så är livet ibland. För vår del blir en en lugn hemmakväll med god mat och förhoppningsvis en riktigt bra film att se på. En liten majbrasa i grillringen och en grillad korv blir det säkert för killarna i huset. Får se vad jag själv orkar med.
Önskar er alla en riktigt trevlig kväll. Se upp för smällare och elda försikitgt!
I går gick dagen i firandets tecken. Jag vaknade klockan 6 och hör hur sonen ligger och vänder sig i sin säng. Kunde det verkligen vara så att han redan var vaken. Jag lyssnar lite till och inser att vaken är precis det han är. Gör mitt bästa för att skaka liv i sambom som sover bredvid mig. Han är inte sugen på att uppvakta någon klockan 6 på en söndagmorgon. Vi kommer överens om att vänta och hoppas på att grabben ska somna om. Han somnar inte . Jag somnar inte. Sambon somnar. Tycker synd om födelsedagsbarnet som förmodligen ligger och väntar på att någon ska komma med presenter, frukost och sång. Jag väcker sambon ännu en gång och säger att vi får lägga oss och sova en stund igen efter uppvaktningen. Denna gång var han med på noterna.
Jag plockar fram de väl gömda paketen och smyger ut i köket för att göra lite frukost. Sedan harklar vi loss morgonkråkan ur halsen och stämmer upp i en underbar skönsång. Ser en lycklig kille spricka upp i ett stort leende när vi gläntar på dörren in till hans rum.
- Äntligen, utbrister han. Jag trodde aldrig ni skulle komma och sen hörde jag att någon gjorde frukosten. Då tänkte jag : Men skit i frukosten, bara ni kommer nån gång, maler han på.
Sedan blir det paketöppning. Glädjen han visade över presenterna värmer fortfarande mitt hjärta. Och att stiga upp klockan 6 en söndagmorgon kändes helt plötsligt inte ett dugg jobbigt.
Senare på aftonen rasslade det bara till och så var huset fullt med firande släktingar. Kan säga att sonen drog i hop en hel del kosing denna dag och det var ju precis det han hade önskat sig. Nu kan han äntligen beställa den hett efterlängtade prylen han dreglat efter ett bra tag nu.
Kalaset gick bra trots att barnen hade lite svårt att komma överens om vad de skulle hitta på. Det fanns så många olika viljor. Men så blir det när man är många. En annan nackdel när man blir så många är att det är svårt att hinna prata med alla gäster, samtidigt som man ska se till att serveringen fungerar. Sonen var i alla fall supernöjd och det är ju huvudsaken. Det var ju hans dag. Vi vuxna får helt enkelt träffas och surra med varandra en annan gång.
En ny vecka har nu tagit sin början med allt vad det innebär. Dagen i dag började för min del med en hälsoundersökning genom företaget. Den bjussade på både gott och ont. Det onda visste jag redan om så jag tog mer fasta på det goda. Kändes positivare så.
Sen har jag hämtat mina MBT skor. Så nu gäller det att sakta men säkert börja träna upp sig på att använda dom på rätt sätt. Från början ska man endast gå i dom ca 20 minuter per dag för att sedan öka på tiden allt eftersom kroppen börjar vänja sig. Behöver bara tänka tanken träningsvärk så finns den där.
Apropå värk. Än har jag inte gett upp hoppet om en förbättring i foten. På häsloundersökningen i dag träffade jag en fantastiskt snäll och omtänksam sköteska som nu kommer att hjälpa mig vidare med fotproblemet. Kommer nu att begära ut mina journaler och röntgen resultat. Vart jag i slutändan hamnar med allt detta vet jag inte, men jag vet vart jag ska börja. Det känns som om jag äntligen kommer att få den hjälp jag behöver för att komma vidare med detta. Det gör mig trygg. Och går det så går det och går det inte så har jag ändå försökt….
I morgon smäller det. Grabben fyller 12 och håller på att längta i hjäl sig. Han har framfört sin önskan om att bli uppvaktad någon gång mellan klockan 5 och 6 i morgon bitti. En söndag. Då längtar man rejält.
Den tiden lär det i alla fall inte bli någon uppvaktning för unge herr 12-åring. Han får allt vackert vänta till åttasnåret. Det känns lite mer humant.
Annars är det mesta förberett inför kalasandet. Har bakat och fejat på med lite det ena och andra på eftermiddagarna under veckan som gått. Gardiner har blivit sydda och några fönster putsade. Några nyplanterade glada penseér sprider vårkänsla utanför vårt hus. Härligt.
I morgon blir det frukost på sängen och presenter till födelsedagsbarnet. Lite senare på dagen har vi kalas nummer 1. Det blir huset fullt med tjugo glada släktingar. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.
Nästa helg laddar vi batteriet för kalas nummer 2. Men nu är nu och då är då. Vi får ta en sak i taget.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Att flygtrafiken står stilla och att ett stort askmoln rör sig högt där ovan över Europa är det nog inte många som har missat. Ett stort samtalsämne just nu. Överallt. En del människor tar sig inte hem och andra åker taxi för 38 000 kronor. Helt galet faktiskt. Är mycket glad att jag inte är en av dom som är beroende av att ta sig fram kors och tvärs över världen med flygplan. Hoppas verkligen att askmolnet inte blir så långvarigt för det ställer till det så ofantligt mycket för oerhört många människor.
Här hemma hos oss lunkar dagarna på alldeles som vanligt trots ett stort askmoln. Sonen har nu gjort klart hans hemkunskapläxa och jag må säga att han sitter inne med en hel del kunskap som han inte visar speciellt ofta. Han är till exempel en riktig hejare på att vika tvätt. Själv konstaterade han mycket nöjt att han minsann kommer att få en fru som kommer att vara mycket nöjd över att ha en så duktig man som dessutom viker tvätt så ofantligt bra. Tummen upp för det!
När det var dags för rengörning av handfat, badkar och toalett rynkade han lite mer på näsan. Men med plasthandskar på händerna skurade och gned han tills badrumsporslinet glänsde. Tror att han inte tyckte det var så farligt, utan det var nog mer lite teater över att det skulle vara så hemskt.
Trots de “sura” minerna blev det riktigt rent och snyggt! Bra jobbat grabben.
